|

|
|
Kramfors
|
Alltid i centrum |
|
|
|
Har du några synpunkter eller
frågor om sidan skicka E-post
| Lite att
läsa om hur du bereder ditt vatten så dina fiskar ska
trivas och inte drabbas av sjukdomar. |
|
Delvattenbyte i akvarie/damm
Vattenbyten är en central del av akvarieskötseln.
Eftersom man tillför energi i form av mat, så måste man avlägsna
motsvarande mängd avfall.
Maten innehåller näringsämnen som till en del är till fördel
för växterna, men som vid överskott skadar dem. Särskilt
kväve och fosfor finns i överskott.
I en sådan miljö fungerar växterna mindre bra, medan algerna
trivs. Naturligtvis ska man inte överdriva vattenbyten
" för säkerhets skull" för det utarmar
vattnet och stör bakteriekulturen och balansen i akvariet.
Försök hitta en intervall som passar ditt akvarium.
Om du har ett akvarium med normal fiskbesättning
för sin storlek och matar måttfullt så kan du kanske klara
dig med att byta 20 - 25% per vecka.
Rengör filtret, men tvätta det inte.
Gör inte gärna färre vattenbyten. Ju större och ju mera sällan
de sker desto större blir miljövariationen för både växter
och fiskar. Det är en stor nackdel.
Om akvariet gradvis försämras då är det tid för
lite större vattenbyten, förutsatt att övriga faktorer är
under kontroll.
Därför bör du några gånger per år göra ett grundligare
byte som drar ner avfallsmängden rejält.
Om du måste byta filter gör inte det i samband med ett större
delvattenbyte.
Använd en slamsug vid vattenbytet som rengör
sanden och tar bort det slam som annars bidrar till näringsöverskottet
i vattnet. ( mat, växtrester, och s..t från
fiskarna).
»Upp
|
|
Delvattenbyten i damm. |
Delvattenbyte i en fungerande damm
är beroende dammens storlek, antal fiskar, fiskarnas storlek,
tillgång på föda, växter i dammen, pumpar och filter.
Det är nödvändigt att ha så stora och
effektiva filter med tillräcklig genomströmning, att ammoniak-
och nitritvärdena ligger på 0. Det är det enda acceptabla värdet
och bör därför kontrolleras regelbundet (c:a en gång per
vecka för ett moget filter, om inget ovanligt inträffar).
Man måste "kunna" sin damm.
Ett moget, fungerande filter
bidrager till att höja nitrathalten i vattnet, vilket bör föranleda
10 - 15 % vattenbyte per vecka. Vattna trädgården med
dammvattnet.
Det räcker inte att fylla på det som avdunstat,
föroreningarna blir kvar i dammen.
Viktigt för att dammen ska fungera så att det inte behövs
stora vattenbyten är att man bl
a genom att se till att inte löv, döda alger, fiskspillning
och annat ligger och ruttnar på bottnen. Filtrets mekaniska
rening hålles ren, så att den inte slammar igen, var
rädd om bakteriekulturen i den biologiska delen!.
Syrehalten i vattnet är viktig och eftersom många processer i
vattnet slåss med fiskarna om tillgången på syre, därför bör
man se till att alltid ha ett överskott.
Det gör att algblomning skall undvikas, eftersom algerna,
liksom alla växter med klorofyll, under natten stänger
fotosyntesen och övergår till cellandning, vilket innebär att
de också förbrukar syre.
»Upp |
|
Nitrit och nitritförgiftning
|
Med rätt mängd fisk,
regelbundna vattenbyten, tillräckligt fungerande filter, ska det inte
hända.
Fiskarna äter förhoppningsvis upp
det foder som matar med, men en del kvar som rester på bottnen.
Till slut kommer ändå allt foder att hamna i vattnet i form av
, exkrementer eller urin.
Allt detta omvandlas i en kedja av komplicerade processer,
kvävecykeln *,
till bland annat ammoniumjoner eller, om pH är tillräckligt
högt, ammoniak och vidare till nitrit, av vilka
de två sista är mycket giftiga. I slutet av kedjan bildas nitrat,
ett kvävehaltigt näringsämne som särskilt algerna
uppskattar.
Därför uppskattas det av blommorna om du vattnar med damm
eller akvarievatten.( om du inte har salt i vattnet)
I ett fungerande akvarium eller damm sker omvandlingen snabbt
och smärtfritt utan att fiskarnas hälsa riskeras, men i ett
nytt vatten saknas den rika bakterieflora som utför dessa
processer.
Vad händer då när
nitrifikationsbakterierna saknas?
Då samlas nitrit i för fiskarna farliga mängder.
Nitriten och andra värden kan mätas med tester som finns att köpa
i fackhandeln.
Nitriten kan börja bli mätbar redan efter ett par dygn i ett
nystartat akvarium/damm och
stiger sedan till en topp som vanligen kommer inom ett par
veckor, beroende på hur förökningen av
nitrifikationsbakterierna förlöper.
Nivån sjunker sedan snabbt när antalet bakterier blir stort.
Det har i enstaka fall mätts upp förhöjda nitrithalter efter
en månad, men det brukar vara över efter 2 - 3 veckor.
Hur ska man göra?
När du startar ett helt nytt akvarium eller damm utan att ha
tillgång till ett vatten eller filter som redan fungerar, sätt
i få fiskar från början, ta tid på dig med fler fiskar, du
kan inte sätta i fler fiskar än vattnet klarar, mata
mycket sparsamt. Då blir nitrithalten så låg att den inte ställer
till med problem.
Använd ett vattenberedningsmedel.
Använd gärna en bakteriekultur, finns i din Zoobutik.
Bakteriefloran som följer med fiskarna kommer under tiden att
öka till en nivå som motsvarar behovet. Bakterierna kommer att
i stort sett fördubbla sitt antal en gång varje dygn!
Mata sparsamt! Vad innebär det?
Det är en fråga som inte är lätt att besvara. Men här är
en några råd. Släpp inte i alla fiskar på en gång, mata
bara lite varannan dag,
Om inte fodret blir uppätet på någon minut så ta upp det.
Denna försiktiga utfodring bör pågå så länge som man över
huvud taget kan mäta en förhöjd nitrithalt, alltså 2 - 3
veckor.
Har du ett nitrittest så kan du lätt avgöra om och när
det går att öka utfodringen.
Gör delvattenbyten som vanligt.
Har du redan ett akvarium/Damm.
Har du ett redan fungerande akvarium/damm kan du flytta över
det filtret, till det nya akvariet/dammen under en eller ett par
veckor. Under tiden får det nya filtret arbeta i det gamla
akvariet/dammen och samla på sig nyttiga bakterier.
På så sätt överför du en nyttig bakterieflora till både
det nya akvariet/dammen och det nya filtret på samma gång.
När man till slut har en fungerande bakterieflora ska man vårda
den och inte i onödan störa den. Gör inga totala rengöringar
om det inte är nödvändigt: Antalet bakterier minskar
dramatiskt, och nitrithalten i vattnet ökar.
Naturligtvis går det inte att utrota bakterierna ens med den
kraftigaste rengöring, eftersom fiskarna tar med sig bakterier
tillbaka till akvariet/dammen.
Hur skall man då rengöra?
Om du vill göra en stor rengöring av akvariet/dammen så
undvik att rengöra filtret samtidigt. Filtret kan du rengöra någon
vecka senare.
Under tiden har då bakterierna i filtret starta upp
akvariet/dammens bakterier i det nya vattnet. En nyrengjord
filtermassa är dessutom inte lika effektiv som en som varit i
drift en tid.
Om du har en filtermassa som ska rengöras så skölj ur den i
rent vatten. Temperaturen skall vara runt 20 - 25 grader. För hög
värme kan skada eller åtminstone störa bakterierna.
Vad är nitritförgiftning?
Nitrit angriper fiskens
slemskikt och fisken visar symtom på irriterat skinn genom att
tex.skrubba sig mot stenar, hoppa högt och simma snabbt
alldeles under ytan.
Symtomen är lätt att förväxla med parasitangrepp.
Nitrit har också allvarliga konsekvenser för fiskens
blod.
Nitrit förstör de röda blodkropparna i fisken.
Förgiftningen beror på att nitriten tas upp via gälarna och
kommer ut i blodet. Där förstörs hemoglobinet, de röda
blodkropparna. Dessa ombildas då till methemoglobin som saknar
den röda färgen och inte kan transportera syre.
Eftersom syretransporten i blodet minskar så kommer fiskarna
att kvävas, oavsett hur mycket syre som finns i vattnet.
De första säkra symptomen på nitritförgiftning är att
fiskarna snappar efter luft i ytan. Detta kan ske under normala
förhållanden också, men nu är frekvensen en helt annan. Till
slut står alla fiskarna vid ytan.
Om och när förgiftningen passerar detta stadium så sjunker
fiskarna ned mot bottnen av utmattning.
Mata inte fiskarna om du misstänker nitritförgiftning,
Om nitrithalten är för hög, mata inte förrän nitriten är
normal.
Byt 30% av vattnet, då ska fiskarna må bättre.
Tillsätt nedbrytningsbakterier, Tex. Sera Nitrivec
Om det inte hjälper, byt 50% av vattnet.
Ser du att det är akut och fiskar är döda, byt större delen
av vatten, öka cirkulationen om det går, för att öka
syremängden i vattnet, till du ser att fiskarna är normala.
Och du får göra en omstart av ditt akvarium/damm.
Glöm inte att använda vattenberedningsmedel.
Testa vattnet i akvariet/dammen regelbundet
Gör regelbundna vattenbyten.
Lyssna inte på de som säjer att det räcker att byta vattnet i
akvariet någon gång ibland.
Och att det räcker att byta vatten i dammen en gång på
sommaren som jag såg i en veckotidning.
Glöm det.
Det är vattenvärdet som avgör när du ska byta vatten.
* Enkel
förklaring av kvävekedjan: Proteinet i fiskarnas mat
omvandlas i fiskmagen till avföring och urin innehållande bl.a.
ammonium och/eller ammoniak
(mycket giftigt), som med bakterien
Nitrosomonas
och syre
bildar föreningen nitrit
= NO2 (mycket giftigt), denna förenar sig ytterligare med
bakterien
nitrobacter
och syre, som bildar slutprodukten nitrat.
(som kan tas upp av akvarieväxter)
Vid syrebrist
eller vid högt pH kan förloppet ske i omvänd ordning, och återbilda
nitrat till nitrit och ammonium till ammoniak.
Olika
nitritkoncentrationer.
0,0
- 0,2 mg nitrit/liter -
Är tillfredsställande för många fiskar.
0,2 - 1,0 mg
nitrit/liter - Fiskarna visar vantrivsel, ömtåliga
fiskar dör.
1,0
- 10 mg nitrit/liter - Många fiskar dör eller får
skador som nedsätter fiskens immunförsvar
För att minska risken för skador vid nitrit i vattnet på
fisken kan man tillsätta lite salt.
Salthaltigt vatten gör att nitrit inte kan "upptas" i
lika lätt som utan salt.
Därför tränger mycket litet nitrit via gälar osv in i blodet
och förgiftar fisken.
Inget salt säger många men det känt att saltkoncentrationer på
mellan 0,1 till 0,3 % faktiskt ofta ger friskare fiskar och
mindre sjukdomsangrepp.
Undantag, vissa fiskarter som sägs inte tåla salt.
Nackdelen med salt är att många/flesta växter inte trivs i
vatten med en salthalt över ca 250 mg/l under en längre tid.
»Upp
|
|
Nitrat
|
Nitrat produceras av biologiska
filter, och under den naturliga nedbrytningen när giftiga
avfallsämnen bryts ner av syrekrävande bakterier. Avfallsämnen
som ammonium och nitrit är mycket giftiga för dina fiskar
medan nitrat är relativt harmlöst och växterna kan använda
det som näring. Problemet som nitrat kan orsaka är ökad alg
tillväxt. Om växterna inte räcker till att ta upp överskottet
av nitrat (näring) finns det utrymme för algerna att växa.
Om nitratkoncentrationen uppgår till 50 mg/liter så är
nitrathalten för hög, gör då ett delvattenbyte.
Vid ett vatten utan växter kan en nitrathalt på som högst 20
mg l vara att föredra.
Vid nedbrytning av 1g protein
bildas 0,708 mg nitrat, om du har ett foder som innehåller 30%
protein och matar 100 g då tillför du ca 20 mg nitrat.
Så om du byter 20 % vatten varje vecka och tillför 20 mg
nitrat i veckan så byter du inte bort 20 mg nitrat utan 20 % av
20 mg nitrat.
.
Att minska nitrathalten i vattnet finns det många sätt,
mycket växter, olika lösningar av biofilter, färre fiskar,
mindre mängd foder, men för den vanlige akvarie/damm ägaren
är det enklaste sättet regelbundna delvattenbyten.
»Upp
|
|
Ammonium- Ammoniak
|
Vid nedbrytning av biologiskt
material bildas olika kväveföreningar, såsom nitrit, nitrat, ammonium
och ammoniak. Av dessa föreningar är nitrit och ammoniak
mest skadliga för fiskarna.Ca 75 % av
ammonium/ammoniak avger fiskarna via gälarna
övrigt del som urin och fasta föroreningar.
Ammonium och ammoniak står i ett jämviktsförhållande till
varandra.
Tyngdpunkten i balansen bestäms dock av pH-värdet i vattnet,
samt till viss del av temperaturen. Om pH-värdet är högt (över
7), d.v.s. om vätejonskoncentrationen är låg, så förskjuts
balansen mot ammoniak.
Om man utgår från en ammoniumhalt av t.ex. 5,0 mg/l och höjer
pH-värdet från 7 till 9, så stiger ammoniakhalten från en
ofarlig nivå på ca. 0,05 mg/l till den för fiskarna direkt dödliga
halten av ca. 1,25 mg/l. Detta gäller vid en temperatur av ca.
25 grader C. Är temperaturen högre fås ett eller ett par
procent högre värde och viceversa. I akvarie/damm sammanhang
är pH-värdet viktigast.
Ammonium i vattnet har
flera skadliga effekter på fisk. Fisken har svårt att reglera
vätskebalansen genom skinnet.
Gälarna skadas så fisken inte kan få syre.
Om vattnet får höga halter av ammonium hjälper bara stora
frekventa delvattenbyten, tills filter och den naturliga
nedbrytningen kommer igång.
Ammonium
är bra att mäta i ett nystartat akvarie/damm
eller efter större vattenbyten, tillsättande av mer fisk, byte
eller rengöring av filter, medicinering.
Ammonium är den första "föroreningen"
du får.
En
bakteriekultur hjälper till att snabbare få vattnet i balans.
Ammoniumvärdet
ska vara 0.
Normalt ökar ammoniumvärdet de första
ca 7 dagarna för att sedan sjunka när Nitrosomonas bakterier börjar
"bryta"
ner ammoniumet till nitrit.
Efter ca 10 dagar börjar
nitrobacter bakterien "bryta" ner nitriten till
nitrat.
Normal för att inte krångla till
det om det är si eller så eller filterstorlek så är ammonium
(som blir ammoniak vid pH över 7,0 och giftigt) högst efter ca
7 dagar för att sedan sjunka i takt med att de blir fler
Nitrosomonas bakterier.
Nitriten är som högst efter ca 20
dagar för att sedan sjunka när nitrobacter bakterien blir
fler.
När akvariet/dammen varit i gång i en
tid då behöver du inte regelbundet mäta ammoniumet för då
har du det antal nitrosomonas bakterier som är nödvändiga för
att "bryta" ner ammoniumet, om du inte förändrat förutsättningarna
genom större vattenbyten, tillsättande av mer fisk, byte eller
rengöring av filter, medicinering, eller annat som kan påverka
vattnet.
»Upp
|
|
pH. |
pH definieras som "den
negativa logaritmen av vätejonkoncentrationen". Om pH är
7.0 är vattnet neutralt, lägre värden betyder att vattnet
blir gradvis surare. På grund av att skalan är logaritmisk ändras
vätejonkoncentrationen med 10 gånger för varje enhet som pH
ändras. Om pH stiger från 5.5 till 7.5 ändras vattenmiljön
kraftigt, eftersom koncentrationen av vätejoner ändras med 100
gånger!
Hur påverkar nu detta akvariet? De allra flesta sötvattensfiskar,
bortåt 90%, lever i vatten med pH i intervallet 5.5 - 7.5. Vi bör
sträva efter att hålla fiskar med i stort sett samma behov i
en miljö som är någorlunda stabil och inte varierar kraftigt.
Att
vattnet har rätt pH värde är av mycket stor betydelse för
att fiskens upptag av syre och diverse salter över gälarna
skall fungera riktigt bra.
Vid pH värden över 7.0 och stigande temperaturer finns det
risk att halten av fri ammonium (blir ammoniak) ökar i dammen/akvariet. Det är mycket
farligt för fisken.
Du skall därför testa vattnets
pH värde regelbundet.
Har du mycket växter eller råkat ur för en algblomning kan
du råka ut för stora svängningar i pH värdet. En konsekvens
av fotosyntesen kan orsaka att växterna på dagen tar upp
koldioxiden i vattnet, det gör att bikarbonat och andra
karbonater med höga pH värden får pH att stiga under
dagen.
På natten när det bildas ny koldioxid sjunker pH värdet
igen.
För större fiskar utgör det här ofta inga problem men däremot
små fiskar kan bli stressade.
Vilket gör att de kan dö av bakterie och svampangrepp
utlösta av stress..
Kontrollera dina fiskars behov.
De flesta kommuner har ett pH på ca 8.
Kontrollera vattenvärdena hos din kommun.
Justera inte pH utan först ha gjort delvattenbyte.
»Upp
|
Förändra
pH. Justera inte pH utan först ha gjort delvattenbyte.
|
För att sänka
Ph filtrera genom torv.
Eller köp ett medel som sänker pH.
När
du filtrerar över torv avges organiska syror som lämnar från
sin vätejon och blir en organisk anjon och anjonen kan åter ta
åt sig en vätejon, alltså den har en buffrande förmåga.
För att höja pH.
Att
justera pH i akvarievattnet inskränker sig oftast till att försöka
hålla det stabilt mellan delvattenbytena.
Om du vill höja Ph gör ett delvattenbyte.
Använd
bikarbonat, det (pH) kommer inte med automatik att bli 8,3. Utan
det sker stegvis, om du inte tillsätter väldigt mycket på en
gång 2gram per 100 liter,
Dessutom kommer pH-värdet att gå ned något med tiden,
antagligen mellan 7,2-7,6 efter en tid även då KH är över 3.
Förhållande mellan GH och KH är inget du behöver fästa stor
uppmärksamhet på (har med försurning att göra).
Alltså:
Sätt i bikarbonat så att du kommer kring 4 eller strax över i
karbonathårdhet (KH). pH kan stiga till en början men kommer med
tiden att gå ned igen.
Med
tillsats av natriumbikarbonat, lös upp 2 gram bikarbonat per
100 i lite vatten, NaHCO3 håller man pH kring 8,3 .
Även filtrering över kalk Kalk=CaCO3
håller
pH stabilt, även om det är svårare att säga exakt vad pH värdet
då blir.
Kalk
löser inte ut i vattnet vid pH över 7.6 så du höjer inte pH
med kalk om du har över 8.
Om
du är orolig över att pH ska sjunka rek jag att du först höjer
med bikarbonat lös
upp 2 gram bikarbonat per 100 i lite vatten, för
att få en omedelbar effekt, och sedan placera kalk i filtret
eller i akvariet/dammen.
Använder du kalkkross, skölj kalken.
Faller pH så löser den upp kalken.
Alternativet är att bara använda bikarbonat den löser sig
lättare än kalk, och hålla kontroll på KH.
Det går förstås att använda endast kalk också men lösligheten
är sämre och totalahårdheten GH kommer att öka hela
tiden.
»Upp |
|
KH
Karbonathårdhet
eller alkalinitet.
Gör alltid ett delvattenbyte innan du tillsätter bikarbonat. |
|
KH
mäter mängden karbonater i vattnet. Karbonat reagerar med
vätejoner och har därmed en förmåga att neutralisera syra.
Detta innebär att ämnen som normalt skulle göra vattnet
surare (sänka pH) istället neutraliseras och lämnar pH
opåverkat. KH står alltså i relation till vattnets
buffringsförmåga där vatten med lågt KH ger ett insatbilt pH
och vatten med högt KH ger istället ett stabilt pH.
pH och KH sår alltså i relation till varandra vilket också
gör att KH är ett viktigt mått i akvariet.
KH styrs av mängden bikarbonat och karbonat i vattnet och
balansen mellan dessa varierar beroende på vattnets pH.
Buffringsförmåga, om Karbonathårdheten är lägre än
4 dKH
kan vattnets pH sjunka
och vara instabilt, här i Kramfors med vattnet
från Östby vattenverk har vi mjukt vatten med ett KH omkring
2-2,5. varför det är viktigt att att testa vattnet
regelbundet.
Hur
länge buffringseffekten hålls uppe är svårt att säga. Det
beror på hur mycket filtret jobbar. Eftersom karbonatjonerna,
liksom syret, är en förbrukningsvara för bakterierna, blir
det ju faktiskt så att ju effektivare filter desto större
karbonatåtgång. Det enda är att mäta kontinuerligt, om man
balanserar på gränserna.
Så
vitt jag förstår hjälper kalken inte upp karbonathalten
direkt. Däremot kan ju kalken, eftersom den är basisk,
balansera pH-värdet och därigenom låta filterbakterierna ha
karbonatjonerna för sig själva.
Alltså: För att höja KH med 1KH tex. från 2
till 3 KH tillsätt 2 gram bikarbonat
löst i lite vatten per 100liter akvarie/dammvatten.
Gör alltid ett delvattenbyte innan du tillsätter bikarbonat,
och kolla KH.
»Upp |
|
Hårdhet
|
Hårdhet
delas upp i tre olika sorters hårdhet. Man talar om totalhårdhet,
karbonathårdhet och permanent hårdhet. Hårdhet mäts oftast i
tyska grader, DH Men man ska inte bli förvånad om det dyker
upp andra enheter. En annan ganska vanlig enhet är mg
kalciumoxid per liter vatten. 1
DH = 10 mg CaO/l.
Totalhårdhet
GH, med detta mäter man det totala innehållet av hårdhetsbildande
ämnen i vattnet. Ämnen som är "hårda" är kalcium,
magnesium, karbonat, sulfat, klorid, nitrat och fosfat.
Karbonathårdhet, även kallad temporär hårdhet, KH, är
natrium och magnesiumkarbonat. Den kallas för tillfällig, för
om man kokar vattnet så faller salterna ut som kalkfällning. Hårdheten
blir alltså lägre efteråt.
Permanent hårdhet blir alltså den hårdhet som blir
kvar efter det att man avlägsnat karbonathårdheten. GH = KH+
Permanent hårdhet. Förutom att olika fiskar trivs olika i
olika hårda vatten kan man säga att hårdheten har en
buffrande verkan. Den fungerar som en stötdämpare mot plötsliga
pH stötar, så att det inte blir några häftiga pH-sänkningar.
Många växter tycker inte om att stå i hårt vatten, då de får
svårt att ta upp näring från vattnet; om det inte är
karbonathårdhet. För det bildas nämligen koldioxid när
kalken fäller ut.
För att beräkna hårdhet räknar man om summan av de ingående
salterna till motsvarande mängd kalciumkarbonat (CaCO3)
i milligram per liter. En tysk hårdhetsgrad 1 odH
motsvarar 20 mg CaCO3.
»Upp |
|
|
|
Syre
|
|
Syrehalt anger mängden syre som är löst i vattnet. Vattnets förmåga att lösa syre minskar med ökad temperatur och ökad salthalt. Syre tillförs vattnet främst genom omrörning, samt genom växternas fotosyntes. Syre förbrukas vid nedbrytning av organiska ämnen.
.Rikligt med syre krävs för
den livsviktiga nedbrytningen av ammonium, nitrit, nitrat.
Syremättnad är den andel som den uppmätta syrehalten utgör av den teoretiskt möjliga halten vid aktuell temperatur och salthalt. Vid 0 grader C kan
sötvatten ex hålla en halt av 14 mg/l, men vid 20 grader C endast 9 mg/l.
»Läs
mer
»Upp
|
|