Du har säkert läst att man kan ha jod fritt grovsalt eller annat salt i akvarie/dammvattnet, om nyttan med det tvistar de "lärde" även om klumpförebyggande medel kan innebära någon risk råder det delade meningar om.

Rent allmänt finns det ingen anledning att ha salt i vattnet om du inte har fiskar där det i fisken artbeskrivning står att den bör ha salt i sitt vatten.
Vissa fiskar tål inte salt.
Salt är ett av de få tillsatser som är relativt ofarligt, en liten överdosering innebär en liten risk för skador.
Det är ett medel som är bra att använda vid sjukdom och parasit utbrott, eller om fisken har fått någon mekanisk skada, saltet gör att inte vatten tränger in i fiskens vävnader och minskar risken för svampangrepp i såren efter parasitangreppet.
Salt kan få sjukdomsframkallande bakterier och parasiter att må "illa" och saltet stärker fiskarnas slemhud.

Till saltets nackdel hör att det är svårt att hålla en jämn nivå på salthalten då du endast ska tillsätta salt för den mängd vatten du byte vid ett vattenbyte.
Tänk på att när vatten dunstat så finns samma mängd salt kvar i vattnet då saltet  inte dunstar bort och salthalter kommer att stiga räknat per liter vatten.
Därför är en elektronisk saltmätare bra att ha och du slipper gissa saltmängden vid vattenbyten.

"Pytsa" aldrig i salt på en "höft"

Andra nackdelar  med salt:
Det gör att syrehalten i vattnet blir lägre.
Det har påtalats en risk att sjukdomsframkallande bakterier och parasiter blir resistenta.
Växter kan skadas av salt.
De flesta växter trivs inte i saltkoncentrationer över 250 mg/l.
En salthalt under 0,1 % kan anses som verkningslös.

Salt vatten innehåller mindre syre, därför ska genomströmningen av vatten vara god.

Fiskar som skadar sig eller har sår av parasitangrepp gynnas av salt.
Såret blir ett öppet hål där salter tränger ut och vatten tränger in.
Orsaken till detta är att fisken innehåller mer salt än vattnet och genom så kallad osmos ”försöker” vattnet utjämna det förhållandet.
Skillnader mellan saltkoncentrationen i fiskkroppen och vattnet som omger den gör att en utjämningsprocess äger rum.
En skadad fisk måste använda en del av sin energi för att motverka en utjämning av saltkoncentrationen.
En sötvattensfisk måste skydda sig från att förlora salter samt att vatten tränger in i den.
Det stressar fisken när den måste använda en del kraft för att bli av med vatten.
Där hjälper salt fisken.
Salt minskar risken för skador vid nitrit i vattnet på fisken.
Salthaltigt vatten gör att nitrit inte kan "upptas" i lika lätt som utan salt.
Därför tränger mycket litet nitrit via gälar osv. in i blodet och förgiftar fisken.

Tillsätt aldrig full mängd salt, dela upp mängden i två delar med 12 timmar mellan så fisken hinner anpassa sig.

Ja, salt har diskuterats hur många gånger som helst och alla har en åsikt om man ska använda eller inte använda salt, men till slut är det den enskilda fisk ägaren som måste bilda sig en uppfattning och bestämma sig för hur han/hon ska göra.
Och vet man att en fisk anpassar sig snabbare till högre salthalt och att den behöver längre tid för anpassning till lägre salthalt så är mycket vunnet.

Nu finns det några fiskarter som går från salt till sötvatten ex. laxfiskar och några haj arter och rockor, några av dem stannar vid flodmynningen och anpassar sig sakta innan de går upp i rent sötvatten och andra kan gå direkt från salt till sötvatten men än så länge vet inte någon hur de bär sig åt för att inte hamna i osmotisk chock eller på vilket sätt de kan reglera salthalten så snabbt i sina celler för att klara detta.

Hur påverkas fisken  med salt i vattnet
Fiskar använder ett enzym i sina gälar för att upprätthålla rätt salthalt i sina celler, detta enzym är pH beroende för att kunna fungera, vissa arter klarar stora variationer medan andra är känsligare.
Så när man tillsätter salt så har fisken det lättare att öka salthalten i sina celler genom att ta upp mer salt från det omgivande vattnet genom gälarna men om skillnaden är stor och förändringen av salthalten snabb hinner inte fisken ta upp saltet genom gälarna utan salt kan tränga in genom fiskens skinn genom osmos.
Fisken producerar mer slem för att förhindra saltet att gå fel väg för att skydda sig och på så sett få mer tid att anpassa sig.
Om fisken utsätts för det omvända förhållandet att hamna i ett vatten med lägre salthalt så måste den göra sig av med överskottet vilket går långsammare än att tillgodogöra sig mer salt.
Om fisken inte hinner reglera och göra sig av med överskottet kommer salt att tränga ut genom cellväggarna/skinnet till omgivande vatten och små rodnader eller sår uppkommer och i värsta fall kommer fisken att dö genom att tillräckligt många celler går sönder.
I båda fallen blir fisken stressad och använder mycket av sin energi för att utjämna detta förhållande.

Det pågår ett ständigt arbete i fiskkroppen för att upprätthålla saltkoncentrationen i kroppen.
 Att utjämna saltkoncentrationerna genom att höja salthalten i vattnet till cirka 0,1 till 0,3 % spar man lite energi och ökar välbefinnandet för fisken.

Till slut:
Trots allt är det välkänt att saltkoncentrationer på mellan 0,1 till 0,3 % faktiskt ofta ger friskare fiskar och mindre sjukdomsangrepp.  

Saltbad.
Svag saltlösning 1-1,5 %, 15-20 min eller till fisken lägger sig på sida tidigare. 
Stark saltlösning: 2,5 %, 10-15 min eller till fisken lägger sig på sida tidigare. 
Badet ska vara samma temp som akvarivattnet, saltet ska vara väl smält, flytta sedan fiskarna till ett bad med rent vatten kolla att de mår bra innan de får gå till sjukakvariet.
Om fisken lägger sig på sida och inte "kvicknar" till i badet med rent vatten, så "putta" på fisken eller dra den fram och tillbaka i vattnet.

Svamp kan man vid badningen försiktigt ta bort med händerna.
Salt i sjukakvarie 1-3 gram per liter vatten.

Läs mer om salt här

Upp