Levandefödare Grupp: Ungfödande tandkarp

Levandefödare*eller ungfödande tandkarpar De passar bra i sällskapsakvarier och är fredliga stimfiskar. De är sällan problem med att få dom att leka men de äter sin egen avkomma. Om man vill ta hand om avkomman bör man sätta honan i ett akvarium med mycket växter som ynglen kan gömma sig i, bra arter är javamossa och flytväxter. Honan tas ur akvariet direkt efter födseln. Kan man inte avvara ett akvarium till detta kan man använda sig av en födkasse.
Levandefödarna klarar av förådsbefruktning, dvs. de kan lagra mjölke av hanen och befrukta senare kullar med. Detta gör att du inte ska bli förvånad om honan föder ungar trots att du inte har någon hane. Många av levandefödarna är bland våra vanligaste fiskar, t.ex. Svärdbärare, Guppy, Blackmolly och Platy. Hanen skiljs från honan av deras könsorgan, gonopodiet, och av att de oftast är mindre och färggrannare. Fiskarna kommer från Sydamerika ursprungligen, men ytplantering för bekämpning av malariamyggor har spridit dem över världen. När det gäller inredning är det inte så viktigt, lite växtområden och fritt sim utrymme räcker. En liten salttillsats skadar inte fiskarna, men då måste även de andra arterna och växterna! i akvariet tåla det. De äter flingfoder men för att föda upp fina exemplar bör frys och levandefoder också stå på menyn. De betar även alger, men kan inte leva på det.

* En grupp av fiskar som föder fullt utvecklade yngel dvs. de är direkt sim- och ätdugliga. Hos dessa fiskars hanar är analfenan ombildad till ett fortplantningsorgan. Vid fortplantningen överförs med hjälp av fortplantningsorganet spermier till honans genitalöppning (könsöppning) varifrån de fortsätter till äggledaren. Där lagras de och räcker för befruktning av flera omgångar ägg. I honans äggstockshåla utvecklas sedan äggen till fullt utvecklade ungfiskar.

Guppy - Poecilia reticulata

Ursprungligen kommer Guppyn från Sydamerika. I vilt tillstånd är guppyn mycket härdig, men p.g.a. inavel är den känsligare som akvariefisk. Guppyn hör till arten "ungfödande tandkarpar". Vissa arter inom denna grupp av fiskar har visat sig vara malariamyggans fiende, då den äter upp dess larver. På malariautsatta ställen runt Medelhavet har man därför inplanterat dessa fiskar. Guppyn är mycket produktiv. Hos ungfödande tandkarpar räcker det med en befruktning för att ge flera kullar. Detta innebär att honorna praktiskt taget alltid är befruktade om de inte föds upp isolerade. Det är tydlig skillnad mellan könen. Honan blir ca 6 cm lång och hanen 3 cm. Honans färger är inte speciellt framträdande, hon är grå-grön till färgen, medan hanen har lysande färger och kraftigt förlängd rygg- och stjärtfena. Hanen är även utrustad med ett s.k. gonopodium, vilket är analfenan som ombildats till ett rännformat organ, med vilket sädescellerna införs i honans genitalöppning. De befruktade äggen bär honan på och ungarna föds levande, inte som rom. Guppyn är en av den mest kända ungfödande arten. Att upptäcka om en hona är dräktig är inte så svårt. Honan blir nämligen blir extremt tjock under dräktigheten. Odlingen är enkel, även i sällskapsakvariet. Ynglen kan matas med torrfoder.

Utan problem kan guppyn hållas tillsammans med mindre fiskar, den är fredlig mot andra. I akvariet trivs den bäst om det är tätt planterat med växter och det finns något fritt simutrymme. Guppyn håller sig oftast i området nära ytan och mitten av akvariet. Som föda använder man torrfoder och mindre levande foderdjur.

Många avelsformer är mer ömtåliga än stamformen. De förädlade guppyer som idag säljs i Zoo handeln är oftast odlade i Östasien. Helst ska man försöka få tag på Europa odlade fiskar som kanske är något mindre, men mer långlivade. De mer förädlade fiskarna är ofta behandlade med tillväxthormoner för att bli riktigt stora, vilket gör dem känsligare, mer kortlivade och ibland även sterila.
Vattnets pH bör ligga mellan 7-8.5, vara mellanhårt till hårt och ha en temperatur mellan 20-30⁰C.

Svärdsbärare - Xiphophorus helleri

Detta är en välkänd art som kommer från Guatemala och Mexiko. Hanens storlek är runt 10 cm och honan runt 12 cm. Den infördes år 1909 till Europa som akvariefisk. Svärdbärarna finns i ett flertal färger. Den gröna varianten är den klassiska vildformen, men den finns även i bl.a. röda och svarta varianter.

Hanen har en lång svärdliknande förlängning av stjärtfenan. Det är de nedersta strålarna i stjärtfenan som är utdragen till en flera cm lång spets. Längden på svärdet kan variera och kan ibland vara lika långt som hela kroppen. Detta organ är till för att imponera med på honorna. Hannarna kan ibland vara aggressiva sinsemellan och även mot artfrämmande fiskar och hålls därför bäst tillsammans med flera honor. Antingen bör man ha en enstaka hane eller ett flertal, då brukar det fungera bäst. Arten är en aktiv och glupsk stimfisk. De är mycket härdiga och lättodlade. Vill man odla dessa och få yngel kvar är det bra att använda födkassar, där ynglen skyddas när de fötts. Upp till 100 yngel per kull kan en storvuxen hona få. Svärdbäraren byter ibland kön, varför vet man inte säkert, kanske beror det på bristen av fiskar av motsatta könet. Tyvärr blir dessa fiskar dock sterila.

Svärdbäraren lever vid ytan och i mitten av akvariet. Man utfodrar dem med flingfoder, växtföda och levande foder.
PH bör ligga mellan 7-8 och vattnet ska vara mellanhårt till hårt. Lämplig hållningstemperatur är mellan 22-28⁰C.

Platy - Xiphophorus maculatus

Platyn är en populär fisk, främst för att den finns i många färgglada odlingsformer.
Akvariet bör vara minst 50 l stort. Honorna blir upp till 6 cm och hanar 3,5 cm.
Flingfoder duger, men en varierande diet med frys och levandefoder är bättre,
speciellt om men vill få stora fina fiskar
Temp. mellan 22-25 grader C. Vattnet bör inte vara för surt eller mjukt,
pH mellan 7-8 och hårdhet mellan 10-20 är bra.

Blackmolly är likt Guppy och Platy levandefödare, den beter sig och äter ungefär som dessa. Vill man ha yngel måste man nästan isolera honan då hanen gärna äter upp eller biter ihjäl ynglen så snart de kommer ut. »Läs mer

»Till fiskar