"Koi dåre" eller "Koi
entusiast"?
Rubriken lånad från
Tsunami Koi
Anslagstavla.
Vintern är här, isen ligger på dammarna, i många dammar och
innedammar står det Koi och längtar till våren och sommaren.
Mina egna Koi simmar sakta omkring i sin fyra kvadratmeter
lilla damm, när jag kommer in till dem simmar de fram mot mig
stannar vid dammkanten och ser förebrående på mig och deras
ögon säger.
- Du, kunde du inte göra en större damm, ser du inte att vi
har tråkigt vet du inte att vi vill hålla på att små äta och
knapra hela dagarna, var är käket.
Jag förklarar att det gick inte att bygga större för dörren
till tvättstugan.
Att de måste ha tålamod snart är det sommar och de får inte
mer mat för vattnet kan bli dåligt.
Nog om mitt förhållande till min fiskar, deras kommentarer om
mig skulle få mig att framstå i en pinsam dager.
En Koi dåre pratar med sina fiskar.
Vem är då en Koi dåre och vad utmärker en sådan.
Min erfarenhet är att för de allra
flesta som byggt en damm, ofta sedan de läst ett reportage om
dammar i någon veckotidning, går det inte så bra.
Och när de ska köpa Koi är
kunskapen dålig, de går till en Zoobutik/Trädgårdsbutik och
köper ett antal Koi och Guldfiskar som de glatt traskar hem och
släpper i dammen, sedan när verkligheten kommer i fatt den
lycklige damm ägaren med alger, fiskar som flyter med magen upp
osv. då börjar man lära sig hur det ska vara, söker på
Internet och hittar de den information de borde haft innan
de byggde dammen och köpte fiskarna.
De ser bilder på olika varianter
den ena färggladare än den andra, för att sedan titta på de
fiskar som finns kvar efter första Ammoniak/Nitrit toppen och känner
sig missnöjd med sina Koi, de ser inte ut som på bilderna, Koi
som de ser är de bästa som odlaren som de hittat på Internet
har.
Nåja vattnet är så grönt att fiskarna
syns inte ändå, det är då som många ger upp sina
ambitioner, de inser att dammen är för liten, fiskarna är av
dålig kvalité, och de har ändå ingen plats för vinterförvaringen.
Men de har läst att en Koi kan övervintra i dammen, och där
slutade de läsa, inte hur det ska vara för att fiskarna ska överleva.
På våren är fiskarna döda, och av drömmen om en damm med färgglada
fiskar som simmar omkring och kommer fram och äter ur
handen som det stod i reportaget i veckotidningen, den slocknar.
Av drömmen blir en damm med grönt vatten där en fontän
halvhjärtat sprutar vatten när inte munstycket har
fastnat igen av alger.
Och kvar blir Koi dårarna som bygger ut sin damm, som bränner
tiotusentals kronor på sin damm och växter, efter veckors slit
tittar han på resultatet av alla mödor och tänker, nu är
allt perfekt, men glöm de tankarna, en Koi dåre blir
aldrig nöjd.
- Nu ska det köpas fiskar, tänker Koi dåren, inte på Zoobutiken/Trädgården utan
av en odlare där du får råd om fiskarna, och se föräldrarna,
du har ju läst det Per på
Tsunami Koi
skrivit på sin anslagstavla.
Zoobutiken/Trädgården
gör så bra de kan men de har köpt sina Koi av en grossist i
bästa fall, i sämsta fall kan det vara "smuggel" Koi.
Men vid ett besök hos Zoobutiken/Trädgården,
du tänker - jag ska bara kolla, inte köpa några Koi, så
ser du några Koi du tycker är snygga, och du grips av ett
habegär de fiskarna är nästan som de på bilderna på nätet.
Väl hemma så släpps fiskarna i dammen, och
"dåren" går in slår på datorn för att se på
Koi på de sidor han lagt till favoriter och Koi, öppnar mappen,
som är en halvmeterlång, tittar på bilderna och känner sig
missnöjd, fiskarna var inte lika snygga som blev köpta.
Men kom i håg du är inte den ende, en Koi dåre blir aldrig
nöjd.
I bästa fall bor du på "bilavstånd" från en odlare
och då är det inga problem, men när det är 50-100 mil till
odlaren vad gör du då.
Jo, du får veta att det finns en Koi dåre i närheten
som har "hobbyodlade" Koi, inte lika snygga som de på
Internet men inte så dåliga ändå.
Du ringer "dåren" och berättar att du byggt en damm och nu vill
köpa fiskar, och det går bra att komma och titta på fiskarna.
Väl framme blir du förhörd om din damm, hur du har löst/tänker
lösa vinterförvaringen av fiskarna osv. då blir vinterförvaringen
problemet.
Men, hobbyodlaren har haft Koi i många år och du får se hur
han löst sin vinterförvaring ( det är ofta en man kvinnor är
klokare än så ) du får ritningar kostnadskalkyler och en
mängd uppslag att utveckla.
Efter tre timmar ropar hobbyodlardårens hustru och säger.
- Hur länge ska ni stå där i regnet kom in och drick
kaffe.
Jasså det regnar, men för en Koi dåre är lite regn inget att
bry sig om, han har träffat en själsfrände, och de bestämmer
att hobbyodlardåren ska komma
och titta på dammen nästa dag, visserligen skulle Koi dåren ha
uppvaktat sin bror på 50 årsdagen men det gäller att
prioritera.
Under kaffet visar hobbyodlardåren
bilder på sin damm och hur han har byggt ut den fem gånger
tidigare senast förra sommaren, och de nya planer han har för
sin damm, inför nästa utbyggnad.
Är de någon som tror att en Koi dåre blir nöjd.
Hur känner man igen en Koi dåre.
Koi dåren är lerig och blöt på
knäna av att stå på knä vid dammen för att se om det var ett
litet sår på en av fiskarna, och att plocka löv och skräp vid
dammkanten.
Koi dåren har dålig ekonomi, ström/vattenräkningen, foder,
inköp av dammprylar/växter, tär på ekonomin.
Koi dåren har en begränsad bekantskapskrets den består av andra
Koi dåren, övriga har tröttnat på att alltid måsta stå vid
dammen och se och höra om Koi, det är där som Koi dåren
tillbringar sin fritid.
Koi dåren är beläst, Koi dåren
läser om fisksjukdomar, vattenkemi, Koi sidor på nätet,
växter, alger, poesin/romaner får tyvärr stå tillbaka.
Läs den skakande berättelsen om vägen till att bli en Koi
dåre.
En grop i
gräsmattan.
Är du en Koi dåre skriv till oss och berätta så andra få
ta del av "dårskapen"
E-post kramforskoiklubb@hotmail.com
|